När allt verkligen spårade ur, när allt gick åt helvete och jag förstod att vi inte skulle leva lyckliga i alla våra dagar, ja åtminstone inte med varandra..  Det var den kvällen jag träffade "Jason" för första gången, jag och polaren var hembjudna till en gemensam vän för att dricka lite. Det var en kall kväll i Oktober 2010, Jason var där och några andra som vi inte heller sett innan, efter att jag och Jason sett på varandra första gången så kände vi båda att det fanns något där, men då han hade flickvän och jag hade pojkvän så jag visste ju att inget kunde hända mellan oss. Men ju mer tid som gick den kvällen desto mer började han sitta bredvid mig och prata och jag kände blickarna från hans flickvän bränna hål i mig. Konstigt nog så brydde jag mig inte, jag vet inte om någon av oss hade insett vad som var på väg att hända förän hans flickvän fick ett vredesutbrott och stormade ut. Kvällen fortlöpte i trevlig anda efter att hon hade gått och jag var fortfarande inte riktigt säker på om jag skulle våga mig på att göra något eller inte. Vi var några stycken som hade suttit och gett varandra fotmassage under kvällen, ja jag vet att det låter som en udda sak att göra på en fest men vad fan vi var alla vänner och vissa av oss hade känt varandra sedan urminnes tider.. Iallafall så satt jag och Jason ensamma i soffan och kolla musik och dylikt på datorn och han masserade mina fötter, jag smälte praktiskt taget i hans händer. Sååå längesedan det var sedan någon hade visat mig någon form av omtanke, iallafall en karl. Vi förenades den kvällen av det gemensamma hat vi kände mot våra misslyckade förhållanden, det ena ledde till det andra och vi dansade tryckare, kramades i soffan och till slut hamnade vi i säng och ja, ni kan nog lista ut vad som hände där.. Det var då jag kände att nu är det slut mellan mig och exet men det tog inte slut där, men jag kände att nu var allt förändrat för alltid, jag ångrade inte vad jag hade gjort för varför skulle jag göra det? Men ändå, saker och ting förändrades efter den natten, saker sattes i rörelse och jag är glad att de gjorde det, vem vet var jag hade varit, hur jag hade mått och vad jag gjort idag om det som hände den natten aldrig hade inträffat? Det vill jag inte veta heller, det som har hänt har hänt och jag har inga planer på att resa tillbaka i tiden och få det ogjort, även om jag hade kunnat. To be continued, TCHÜSS!