När allt verkligen spårade ur, när allt gick åt helvete och jag förstod att vi inte skulle leva lyckliga i alla våra dagar, ja åtminstone inte med varandra..  Det var den kvällen jag träffade "Jason" för första gången, jag och polaren var hembjudna till en gemensam vän för att dricka lite. Det var en kall kväll i Oktober 2010, Jason var där och några andra som vi inte heller sett innan, efter att jag och Jason sett på varandra första gången så kände vi båda att det fanns något där, men då han hade flickvän och jag hade pojkvän så jag visste ju att inget kunde hända mellan oss. Men ju mer tid som gick den kvällen desto mer började han sitta bredvid mig och prata och jag kände blickarna från hans flickvän bränna hål i mig. Konstigt nog så brydde jag mig inte, jag vet inte om någon av oss hade insett vad som var på väg att hända förän hans flickvän fick ett vredesutbrott och stormade ut. Kvällen fortlöpte i trevlig anda efter att hon hade gått och jag var fortfarande inte riktigt säker på om jag skulle våga mig på att göra något eller inte. Vi var några stycken som hade suttit och gett varandra fotmassage under kvällen, ja jag vet att det låter som en udda sak att göra på en fest men vad fan vi var alla vänner och vissa av oss hade känt varandra sedan urminnes tider.. Iallafall så satt jag och Jason ensamma i soffan och kolla musik och dylikt på datorn och han masserade mina fötter, jag smälte praktiskt taget i hans händer. Sååå längesedan det var sedan någon hade visat mig någon form av omtanke, iallafall en karl. Vi förenades den kvällen av det gemensamma hat vi kände mot våra misslyckade förhållanden, det ena ledde till det andra och vi dansade tryckare, kramades i soffan och till slut hamnade vi i säng och ja, ni kan nog lista ut vad som hände där.. Det var då jag kände att nu är det slut mellan mig och exet men det tog inte slut där, men jag kände att nu var allt förändrat för alltid, jag ångrade inte vad jag hade gjort för varför skulle jag göra det? Men ändå, saker och ting förändrades efter den natten, saker sattes i rörelse och jag är glad att de gjorde det, vem vet var jag hade varit, hur jag hade mått och vad jag gjort idag om det som hände den natten aldrig hade inträffat? Det vill jag inte veta heller, det som har hänt har hänt och jag har inga planer på att resa tillbaka i tiden och få det ogjort, även om jag hade kunnat. To be continued, TCHÜSS!

Jag trodde aldrig att jag skulle kunna älska någon annan än mig själv, jag vet att det låter som om jag är väldigt egenkär nu, men det skiter jag i. Jag älskar mig själv och det är jag stolt över, jag tycker synd om dem som inte gör det, älskar man inte sig själv så kan man inte tillåta eller tro på att någon annan gör det heller. I det här fallet gick allt alldeles för fort, vi hade bara varit tillsammans i två, tre veckor när han säger de tre små orden. Jag blev alldeles varm i hela kroppen och knoppen och innan jag riktigt hann känna efter vad jag själv kände så sa jag att jag kände likadant för honom. Efter det gick allt utför, vi flyttade ihop en dryg vecka efter kärleksförklaringen och ju mer tiden gick desto mer kände jag känslorna växa. Det tog kanske ett år för mig att erkänna för mig själv att jag verkligen kände att det var kärlek, men när det handlar om riktig, äkta kärlek så tar det inte ett år innan man känner av det. Men dum som jag var så stannade jag kvar, jag var glad över att jag hade hittat någon som ville ha mig för den jag är, tills jag upptäckte att han inte ville ha mig för den jag var utan för den jag skulle kunna bli. Gliringarna och slagorden började först med en liten pik då och då innan det eskalerade och blev helt outhärdligt för båda parter. Jag fick höra att jag var lat och otacksam, att jag minsann ska ansvara för allt då det var HAN som jobbade och INTE JAG. Jag vikarierade några månader sommaren 2007 och fick under den tiden fortsätta sköta allt, även när jag läste till undersköterska på Komvux så var det jag som väntades sköta allt. Jag drog ju ändå inte in några stora pengar så då kunde ju jag kompensera på andra sätt tyckte han, men även om jag inte fick mycket pengar när jag pluggade så förväntades jag ge honom 2/3 av mina pengar även om han tjänade tio ggr så mycket som mig. Okej, okej, jag vet att om man bor ihop så ska man ju dela ansvar och hyra och matkostnader, det har jag inga problem med alls. MEN då ser man ju helst att man har delat ansvar hemma och hjälps åt, inte att man ska behöva slava åt sin partner för att han inte ska kalla en lat. Bad jag om hjälp så fick jag höra att HAN har minsann JOBBAT hela dagen/kvällen, och JAG har BARA gått i SKOLAN och det är inte alls ansträngande. Han tänkte inte på det faktum att när han kom hem så kunde han koppla ifrån sig jobbet och ägna sig åt annat medan jag ändå behövde fortsätta plugga när jag kom hem trots mina åtta timmar om dagen i skolbänken. Resultatet blev att mina betyg blev lidande och jag fick nästan aldrig lämna in mina uppgifter i tid och hann aldrig plugga inför prov och i slutet av två terminer fick jag stressa de två sista dagarna med att göra fyra inlämningar och två prov (PER TERMIN), medan de andra inte hade något kvar att göra sedan länge. Som om inte det var nog så fick jag en knapp timme varje natt att försöka sova på då allt hushållsarbete och plugg och samtidigt försöka få åtminstone EN timmes egentid gjorde att timmarna inte räckte till. Jag märkte mer och mer ju tiden gick att allt jag hade gillat hos honom hade förblindat mig för alla hans dåliga sidor. Hans blotta åsyn gav mig en gång fjärilar i magen, efter de år vi levde ihop kände jag fjärilarna dö och ruttna inom mig, det kan inte vara ett gott tecken..? Kärleken är inte alltid vad man vill och väntar sig att den ska vara, hur mycket man än hoppas så blir det aldrig så.. To be continued, CIAO!

Jag vet inte hur allt blev så här, hur allt bara kunde bli så jävla fel? Jag minns det som om det vore igår, det var hösten 2006 och jag satt och fördrev tiden på dåtidens populäraste community: Lunarstorm. Jag hade ett lajv kvar och jag skickade det i hopp om att kanske EN intressant person skulle skriva till mig, om inte så skulle jag logga ut och aldrig mer logga in. Okej, jag skrev det inte så, men frågade om någon var pratsugen. Som väntat så fylldes inkorgen och gästboken illa kvickt, men det fanns inte någon som jag kände för att ha kontakt med och precis när jag höll på att radera alla inlägg så såg jag det. En kille på 23 år ifrån grannstaden, han var grymt söt i mina ögon och jag ville inte gå miste om chansen att flirta lite med honom. Vi skrev varje dag och växlade snart över till MSN och att cama med varandra, vi kunde sitta där i timmar och bara titta på varandra. Jag minns att han kallade mig sin lilla tomat för att jag rodnade så sjukt mycket. Han försökte imponera på mig genom att lite nonchalant träna med hantlar medan vi camade, han till och med lade sig på träningsbänken och träna med skyvstången medan vi hade ett videosamtal. Jag blev snabbt avtänd, jag tänkte att här var ännu en bodybuilder som söker bekräftelse genom att visa upp sig själva och deras styrka. Men vi bestämde oss för att gå på bio, jag såg fram emot det tills han ringde eller sms:ade mig, jag minns inte vilket, och meddelade mig att han skulle försöka med sitt ex igen. Snacka om att jag blev förbannad! Vi talades inte vid på flera månader efter det, men en kväll i Mars 2007 så bestämde vi oss för att träffas. Jag bodde med min mamma i hennes tvåa på den tiden men just då hade jag lägenheten för mig själv. Vi var båda nervösa och visste inte riktigt hur vi skulle göra eller vad vi skulle säga så vi satte oss vid datorn och sökte reda på roliga klipp på Youtube. Vid ett tillfälle så förde han sin hand till mitt huvud och drog undan en hårslinga ifrån min kind, det kändes som en elstöt igenom hela mitt nervsystem. Vi flyttade oss till soffan och började kolla på film, efter en stund kom morsan hem, full som en alika och fjantade sig, och det var just det som den stackars killen trodde - att min mamma var alkoholist. Jag skrattar fortfarande vid tanken på det.. Min mammas plötsliga intrång gjorde att vi bestämde oss för att åka hem till honom istället där vi satte på en ny film, efter halva filmen som jag verkligen inte ville se (någon del ur Sagan om Ringen trilogin) så gick jag ut på balkongen för att röka, efter en stund kom han ut och bara kysste mig. Efter det gick det rätt fort, vi nuppade som kaniner långt in på natten och på morgonen därpå, okej det var väl inte det bästa sexet jag haft i mitt liv, men vafan det var inte det sämsta heller. När han körde hem mig så var det mest pinsam tystnad under hela bilfärden och vi sa typ bara hej då när jag gick upp till mammas lägenhet. Men följande veckor fylldes av mer sex och ja, jag fick lägga mina andra KK på hyllan för jag kände på mig att just denna KK kanske hade potential att bli något mycket mer än så. Tänk om man hade vetat då vad man vet idag, hade man gjort samma misstag då? Jag vet faktiskt inte, och tyvärr kan jag inte vrida tillbaka klockan och få det ogjort heller, hur mycket jag än önskar att jag kunde det så är det omöjligt. Är man ämnad att finna kärleken så är det ju inte via Lunarstorm iallafall, det kan jag lova er! Mer om detta när skrivkrampen lättar. To be continued, ADIOS!